Det är dags att vi slutar försvara kvinnohatet

Förra veckan rapporterade GameReactor om hur FN-kommittén United Nations Committee on the Elimination of Discrimination against Women (CEDAW) konstaterar att en del spel från främst Japan innehåller problematiska inslag såsom sexuellt våld, oftast mot kvinnor. Kommittén uppmanar till ett förbud mot dessa spel, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Kommentarsfältet är fullt av onyanserade inlägg från kränkta män som anser att yttrandefriheten står på spel.

Först måste dock en sak förtydligas, angående den helgade yttrandefriheten. Yttrandefrihet i Sverige, och flera andra länder med liknande lagstiftningar, innebär inte – som många verkar tro – att du som privatperson får säga precis vad du vill till vem du vill. Yttrandefriheten garanterar att du får yttra dig utan rädsla för statliga repressalier. Det är allt. Regeringen får med andra ord inte censurera något du säger – och detsamma gäller för saker du skriver genom den tillämpade versionen tryckfriheten. Yttrandefriheten och tryckfriheten har dock ett antal undantag – du får exempelvis inte begå spioneri, uppvigling, landsförräderi eller hets mot folkgrupp, i de fallen är en inte skyddad av dessa friheter.

Med andra ord blir din yttrandefrihet inte kränkt om någon raderar din Facebookkommentar, din yttrandefrihet blir inte kränkt om Disney klipper bort något ur Kalle Anka och hans vänner på julafton, och din yttrandefrihet blir inte kränkt för att ett spel med problematiskt innehåll förbjuds att säljas.

Det ska dock tilläggas att vi talar om spel, och spel är som vi alla vet kultur. Kultur är ett av människans bästa medel för att lyfta och hantera svåra frågor, och historien är full av litteratur och film som behandlat stora och kontroversiella frågor. Spel är, som kultur, ett ungt medium och genomgår just nu samma mognadsperiod som serietidningar gjorde på 1950-talet, och som videofilm gjorde på 1980-talet. Spel är inte längre bara leksaker för barn, det är ett seriöst medium för kulturuttryck som med sin inneboende interaktivitet låter spelare utforska frågeställningar på ett annorlunda och ibland kraftfullare vis än genom exempelvis litteratur, film, eller andra icke-interaktiva medium.

QuietMed det sagt är det inte, åtminstone inte på ytan, några djupare mänskliga frågor som utforskas i de spel som CEDAW föreslår bör förbjudas. RapeLay, som nämns i många sammanhang där frågan diskuteras, är helt enkelt rakt av en våldtäktssimulator. Ur ett förstapersonsperspektiv låter spelet spelaren våldta en mamma och hennes två döttrar. Interaktiv våldtäktsporr, helt enkelt.

Min poäng är inte att statusen för ett kulturuttryck bör avgöra vad som ska eller inte ska förbjudas eller censureras, men kanske borde spel som RapeLay inte behandlas med samma dignitet som spel som faktiskt gör ett ärligt försök till att vara ett uttryck för kultur – på samma sätt som porr, med all rätt, inte behandlas med samma dignitet som annan film.

Det stora problemet ligger egentligen inte i att spel som RapeLay spelas, min stora farhåga är att det bidrar till en unken kvinnosyn. Japan är inte känt för att behandla kvinnor jättebra alla gånger, i RapeLay spelar en som en så kallad ”chikan”. Fritt översatt syftar detta på en person som tafsar på flickor och unga kvinnor på Japans överfulla tunnelbanetåg – något som 70% av kvinnliga elever på två av Tokyos högstadieskolor utsatts för, enligt en studie från 2001.

Dead-or-Alive-5-Last-RoundVidare bidrar dessa spel till en försämrad kvinnosyn inom spel. Kvinnor är ofta objekt i spel, och i stort finns ett problem med att mediet och hobbyn är mansdominerad. Anspelningar på våldtäkt och tillrop som åsyftar att kvinnor skulle vara mindre värda än män blandas friskt med rasistiska tillmälen i onlinematcher på internet. #GamerGate visade oss 2014 exakt hur illa det kan gå för kvinnor som vågar stå upp mot sexistiska tendenser inom communityn, och svaret blev givetvis hot om våldtäkt.

Vad jag ännu inte kommit fram till är om huruvida det faktiskt är ett inslag inom gamerkulturen att bete sig kvinnohatande eller om det är en liten och högljudd minoritet som fortsätter göra communityn oinbjudande för alla som identifierar sig som något annat än man. Jag lutar åt det senare, och jag tror på riktigt att det är något vi kan göra något åt.

Vad som krävs är inget annat än starka krafttag på alla fronter. Dels är det helt rätt att CEDAW förordar förbud mot spel som innehåller våld eller sexuellt våld mot specifikt kvinnor, och dels behöver industrin visa att det går att framställa kvinnor som något annat än objekt och ögongodis (på den fronten går det på vissa platser åt rätt håll). Framförallt behöver dock alla vi gamers som inte står upp för denna högljudda minoritets ofog säga ifrån. Det är inte okej att använda våldtäkt som slang för att en vann en match över någon annan i ett spel. Det är inte jättebra att spel som objektifierar kvinnor fortsätter att sälja. Och framförallt är det givetvis inte okej att uttrycka sig i ord som ”hon spelar bra för att vara tjej”.

Problematiken finns där, och den hindrar häften av oss från att ta del av en spännande och givande kulturform. Det är dags att vi slutar försvara det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *