Recension: Hitman HD Enhanced Collection

IO Interactive och deras streckkodade lönnmördare Agent 47 har funnits med oss genom spelhistorien i drygt 20 år nu, ständigt vakande från skuggorna och med sin trogna pianotråd alltid nära till hands för att se till att en eller flera offer trillar av pinn på diverse kreativa sätt. I och med de senaste årens Hitman-reboot och dess uppföljare är serien återigen väldigt populär så det kommer kanske inte som en överraskning att två av de tidigare delarna i serien nu fått en grafisk ansiktslyftning till moderna konsoler.

De spel som valts ut för ändamålet är Hitman Blood Money och Hitman Absolution. Det förstnämnda är det äldre spelet av de två titlarna och hålls av fans som seriens kanske bästa del. I och med denna del fann serien enligt undertecknad sin rytm på bästa sätt och det var här de lite mer kreativa avrättningsmetoderna tog sig in i serien på allvar.

När det kommer till Absolution är spelet inte fullt lika omtyckt, även om det inte på något sätt är en dålig titel. I Absolution försökte IO Interactive väva in ett tydligare narrativ och fokuserade mer på berättelsen än tidigare, vilket visade sig vara på gott och ont. Spelet humaniserade Agent 47 och kunde dessutom stoltsera med flertalet kända namn i listan över röstskådespelare, inklusive legendariske och tragiskt bortgångne Powers Booth.

Hur håller spelen idag då? Blood Money släpptes ursprungligen redan 2006 och har således 13 år på nacken. Med det i åtanke är det ingen överraskning att spelet även uppskalat i denna nyversion ser ganska föråldrat ut. Även spelmekaniskt sett är allt som förr, på gott och ont. Den mer nedkokade, klassiska Hitman-upplevelsen finns här men flera av de senare inslagen lyser med sin frånvaro. Att spela Blood Money år 2019 är snudd på en retroupplevelse men den kreativa uppdragsdesignen gör det väl värt din tid även idag.

Hur ser det ut för Absolution då? Titeln var något av en vattendelare när den släpptes 2012 då vissa kritiserade titeln för att vara mer styrd än tidigare och att den försökte framstå mer som en AAA blockbuster. Många anser att spelmekaniken ”fördummades” och att hela upplevelsen blev för strömlinjeformad och således tappade mycket av det som gör serien unik.

Själv har jag alltid varit ett stort fan av Absolution just eftersom spelet vågar lägga tyngre fokus på narrativet men smaken är ju som bekant som baken. Då spelet ”bara” är sju år gammalt har det klarat övergången till moderna konsoler bättre på många sätt och det är härligt att få spela det med en bilduppdatering på 60 bildrutor per sekund. Vad som däremot inte är lika trevligt i denna version är att danskarnas förkärlek för extrema ljuseffekter inte har klarat övergången lika bra. Alla som spelade Absolution minns säkert att dessa ljuseffekter var frustrerande redan 2012 men i denna tillputsade version är de närmast absurda och kan rentav förstöra en del av upplevelsen emellanåt då de blir så pass iögonfallande och koncentrationsbrytande.

Trots detta innehåller Absolution fortfarande några av seriens bästa nivåer som ger gott om möjligheter för spektakulära lönnmord och spelet behåller en särskild plats i mitt hjärta. Denna samling må inte erbjuda några radikala förändringar i dessa två titlar men det är likväl trevligt att få uppleva dem på dagens konsoler också. Om du är ett fan av Agent 47 och har missat någon av dessa titlar tidigare gör du dig själv en tjänst om du kollar in dem nu. Om du upplevt dem tidigare finns det kanske inte riktigt motivation att köpa dem igen om du inte är ett extremt fan av serien.

Största +

Trevliga grafiska uppgraderingar
Två välfyllda Hitman-äventyr

Största –
Ljuseffekterna i Absolution
Mer kunde ha gjorts med uppgraderingsarbete

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *