Recension: A Way Out

Josef Fares verkar ha en speciell relation till samarbetsbaserade spel. Filmregissören som blev speldesigner har visat upp ordentliga kunskaper i spelhistoria genom åren och stärkt sin “nerd cred”, om man så vill. Just fokus på samarbete verkar ha varit något som etsat sig fast lite extra hos Fares då båda hans titlar har hanterat mekaniken kring samarbete om än på radikalt olika sätt.

Debuttiteln, Brothers: A Tale of Two Sons, var något så unikt som ett samarbetsspel för en spelare. Där kontrolleras två bröder med varsin sida av handkontrollen. Det finns förvisso en teoretisk möjlighet att spela Brothers i traditionell co-op men se till att känna personen i fråga ordentligt då ni skulle behöva sitta väldigt nära varandra.

När det kommer till A Way Out ser det dock annorlunda ut. Fokus ligger fortfarande på samarbete men här är det draget till sin absoluta spets på så vis att det faktiskt krävs en andra spelare för att kunna ta sig genom äventyret. Det går bra att spela med en vän online men A Way Out upplevs garanterat bäst tillsammans med en medspelare bredvid dig.

A Way Out inleds med att Vincent (spelad av svenske nykomlingen Eric Krogh, som vi säkerligen lär få se mer av i framtiden) anländer till fängelse. Väl inspärrad möter han Leo (spelad med härlig energi av Fares Fares) och de två blir snabbt bundsförvanter och börjar tillsammans planera en flykt. Det är spännande att följa hur dessa två främlingar närmar sig varandra sakta men säkert och bygger upp sin relation. I spelets inledande sekvenser får jag och min partner uppleva hela olika saker innan Leo och Vincent sakta men säkert börjar närma sig varandra.

Om hela spelet hade varit en enda lång plan för att fly från fängelse hade det varit helt okej men Fares och hans team hos Hazelight går betydligt längre och fängelset är endast en del av äventyret, som fortsätter en bra bit efter flykten. Filmiska kameraåkningar, dramatiska scener och flera otroligt intensiva sekvenser spelas upp framför oss innan eftertexterna rullar och det är ett medryckande äventyr i allra högsta grad, med undantag för ett par småsaker.

Dels känns sektionerna med skjutvapen malplacerade. Denna spelmekanik känns inte lika slipad som övriga delar och det rycker mig ur upplevelsen en aning. Samtidigt har jag stundtals lite svårt för dialogen. Ingen skugga över Fares, Krogh eller någon av de andra skådespelarna (varav flera är svenska) då de alla blåser liv i sina karaktärer ordentligt och verkligen ger allt. Dialogen känns dock lite stel och stolpig ibland, vilket är lite trist. Josef Fares kan skriva fantastisk underhållande dialog på svenska men när det kommer till engelskan flyter det inte riktigt lika bra.

Dessa punkter är dock försumbara när det kommer till det stora hela och A Way Out är en kort sagt unik upplevelse. Den är inte perfekt på något sätt men om du lyckas styra upp vardagsproblemet av att ha tid över med en vän i soffan kommer ni båda att få avnjuta en spelupplevelse som egentligen inte liknar någon annan.

Största +
Skådespelarinsatserna från Fares Fares och Eric Krogh
Totalt fokus på samarbete
Spännande berättelse

Största –
Skjutsekvenserna
Dialogen haltar lite emellanåt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *