Recension: Call of Duty: Black Ops 4

Jag tänker för omväxlingens skull inte inleda denna recension med att påpeka hur många år Call of Duty har släppts. Det hela har gått så långt att jag förmodligen skrivit en inledning som denna i någon tidigare recension, ironiskt nog. Vad jag däremot kan påpeka är att Call of Duty i år för första gången lanseras utan en ordentlig enspelarkampanj. Genom åren har flerspelarlägena i serien tagit allt mer plats och i år har utvecklarna Treyarch beslutat att avliva kampanjen en gång för alla.

Det som finns kvar är tre vitt skilda delar av flerspelarläget: den traditionella multiplayer-delen, fan-favoriten Zombies och nytillskottet Blackout, som är seriens tolkning av den omåttligt populära Battle Royale-genren.

Zombies-läget har i ärlighetens namn aldrig riktigt tilltalat mig och det är också här jag har spenderat minst tid i Black Ops 4. Det är dock en trevlig utveckling på det koncept som Treyarch själva etablerade för drygt 10 år sedan med fler nivåer, utmaningar och mer samarbetsbaserat kaos än tidigare och om du har ett gäng polare att spela med kan det vara ruskigt roligt.

Det traditionella flerspelarläget är enligt mig den svagaste delen i Black Ops 4, mest eftersom så mycket känns så välbekant vid det här laget. Call of Dutys flerspelarläge har för längesedan reducerats till spawna-runda ett hörn-dö-repeat för mig och det är ingen skillnad här. Kartorna är lika väldesignade som vanligt och användandet av specifika “hjältar” drar sitt strå för att bidra till en mer varierad spelupplevelse. I slutändan känns dock det mesta extremt välbekant och även om det mycket väl kan bero på att utvecklarna har slipat upplägget till perfektion under åren kan jag inte låta bli att känna mig besviken.

Kvar har vi då Blackout, som är Call of Dutys svar på den omåttligt populära Battle Royale-genren som dominerats av PUBG och Fortnite. Tanken på ett Call of Duty med samma upplägg på en enorm öppen karta gjorde mig i ärlighetens namn inte särskilt exhalterad till en början men Blackout har snabbt visat sig vara min personliga räddning. Spelläget känns på alla sätt och vis som en ganska skamlös stöld från tidigare nämnda titlar men är samtidigt en betydligt mer polerad upplevelse.

Vi slipper buggar och teknikproblemen som länge plågade PUBG och vi slipper byggmekaniken och mikrotransaktionerna från Fortnite. Kartan är stor och har på ett mästerligt sätt integrerat klassiska Call of Duty-kartor i sin design vilket skapar en variation som de andra titlarna saknar. Det finns till och med platser där zombies får plats, för den som vill. Utöver detta finns det fordon, vapen att samla och mycket annat. Trots att kartan är större än någon annan i seriens historia flyter bilduppdateringen på bra och kontrollen är precis så smidig som du har vant dig vid.

Personligen tycker jag det är väldigt tråkigt att utvecklarna valt att stryka kampanjläget helt, särskilt efter det ökade fokuset på just detta i förra årets upplaga. Tecknen har dock funnits där länge och det har varit klart att de flesta fansen spelar COD just för flerspelarläget, så det är ingen extrem överraskning att fokus nu flyttats dit helt. Jag tycker dock det förtar stora delar av upplevelsen och jag hoppas ändå att detta inte blir standard för serien i framtiden.

Det klassiska flerspelarläget står och trampar vatten och zombies-läget lockar inte min uppmärksamhet mer än nödvändigt. Istället är det Blackout som visat sig vara vinnaren i denna samling flerspelarlägen. Treyarch och Activision har på första försöket lyckats bli en seriös utmanare till såväl PUBG som Fortnite. Näst på tur har vi EA och DICE som skall rulla ut ett liknande läge till Battlefield V under våren 2019. Om de lyckas stå emot Blackout är nu frågan på allas läppar.

Största +
Blackout är otroligt underhållande
Varierad Blackout-karta
Flera finputsningar i övriga lägen

Största –
Det “vanliga” flerspelarläget börjar kännas trist och upprepande
Ingen enspelarkampanj

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *