Recension: Divinity: Original Sin 2 – Definitive Edition

Divinity: Original Sin 2 är ett massivt spel. Det är ett rollspel så fullkomligt sprängfyllt med innehåll att det har tagit mig ovanligt lång tid att ens få färdigt en recension. Och trots alla timmar jag har lagt på spelet vet jag knappt vart jag ska börja.

Jag spelade aldrig föregångaren så Original Sin 2 är min första bekantskap med serien och vilken bekantskap det är! Spelet bjuder på dussintals timmar av mästerligt ihopsnickrat rollspelande med ett välskrivet manus, skickliga skådespelare, ett kontrollschema som passar konsol perfekt och möjligheten att spela genom hela rasket med en vän bredvid dig i soffan.

Från det jag har kunnat läsa mig till utspelas denna uppföljare flera hundra år efter det första spelet, vilket gör att det inte krävs några särskilda förkunskaper för att hoppa in i världen. Detta underlättar oerhört för mig då det sista jag vill är att behöva plöja genom 40 376 volymer av digitala böcker för att förstå ens den grundläggande berättelsen.

Just berättelsen slösar heller ingen tid på långsam uppbyggnad utan den rivstartar ganska snabbt på ett otroligt underhållande sätt och håller mig därefter på helspänn genom hela berättelsen. Stridssystemet och dess upplägg lockar mig inte överdrivet mycket inledningsvis men efter ett par timmar börjar jag bli varm i kläderna och finner mig själv vara ett stort fan av det jag tidigare inte kände något alls för.

Spelet bjuder på en berättelse och ett upplägg där vi tack och lov slipper typiska strider med de onda mot de goda och spelvärlden och dess invånare är betydligt mer gråa i sina moraliska motivationer än jag först hade vågat gissa. Det är lätt att se argument och agerande från många olika sidor som rimliga eller rentav rättfärdigade och det leder till en hel del intensiva konflikter.

Det allra bästa med Original Sin 2 är dock att det, precis som sin föregångare, kan spelas via delad skärm. Att få avnjuta ett så storslaget äventyr tillsammans med en vän bredvid mig höjer upplevelsen oändligt mycket och för det mesta hålls bilduppdateringen stabil trots att det kan målas upp två vitt skilda miljöer samtidigt på olika delar av skärmen.

Att komma in i Original Sin 2 är dock inte helt enkelt alla gånger. Det är ett rollspel i ordets sanna bemärkelse och detta innebär tonvis av karaktärsbyggande, statistik som skall läsas av, erfarenhetspoäng som försiktigt måste fördelas och allt annat som hör genren till. Om du inte är ett fan av denna typ av hardcore-RPG lär Original Sin 2 inte bli det spel som vinner över dig. Du som däremot redan är ett fan eller som åtminstone är nyfiken på att dyka in i ett riktigt djupt, belönande rollspel, då har du hittat rätt.

Största +
Rollspelande i ordets rätta bemärkelse
Otroligt välskrivet manus
Splitscreen!

Största –
Rollspelande i ordets rätta bemärkelse, vilket innebär väldigt tungt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *