Recension: Far Cry New Dawn

När Far Cry 5 släpptes förra året handlade mycket av förhandssnacket om att Ubisoft kanske skulle ha vågat vända spegeln mot den religiösa extremhögern i USA som Donald Trump lyckats tilltala på ett skrämmande sätt. När spelet väl släpptes visade det sig att så inte riktigt var fallet, då många av de religiösa fantatikerna i spelet var påverkade av droger som hjärntvättade dem. Detta tog lite udden av tonen i spelet även om det på alla sätt och vis var en i övrigt njutbar upplevelse.

Det som kanske överraskade mest var ett av sluten där (spoiler alert) den religiösa kulten Eden’s Gate i princip orsakade världens undergång när flera kärnvapen i Montana avfyrades. Spelet slutade högst oklart när det kom till vad som faktiskt hände med världen. Nu är New Dawn här för att berätta just det.

Far Cry New Dawn utspelas i samma område som Far Cry 5 men 17 år efter den föregående titelns slut. Mänskligheten har sakta men säkert börjat bygga upp något som kan liknas civilisation på nytt. Dessa planer grusas dock när en grupp kallad The Highwaymen dyker upp. Dessa galningar leds av tvillingarna Mickey och Lou, två unga kvinnor vars blodtörst endast överträffas av deras vilja att skapa kaos.

Som kapten för en säkerhetsstyrka på väg för att befria Hope County är det upp till mig och en inledningsvis liten grupp allierade att sakta men säkert ta tillbaka makten från The Highwaymen. Sedan finns även en viss Joseph Seed kvar bland bergen med sin nya grupp, New Eden och de är inte rädda för att ställa till med problem på sitt eget sätt.

New Dawn är mer av en spin off än en fullfjädrad uppföljare till Far Cry 5 och skalan är mindre som en följd av detta. En stor del av kartan från den femte delen återanvänds, vilket inte är helt oväntat. Ubisoft har dock gjort precis lagom stora förändringar i miljöerna och terrängen för att kartan ska kännas tillräckligt fräsch.

I övrigt har denna del tagit ut svängarna rejält med det postapokalyptiska temat. Om Far Cry-utvecklarna hade bestämt sig för att göra ett Mad Max-spel hade det förmodligen sett ut precis som New Dawn gör. Karaktärer är iklädda hemgjorda skyddsrustningar, jag kan bygga mina egna vapen (inklusive en otroligt underhållande “Saw Launcher” och den ständiga kampen efter förnödenheter gör sitt för att sälja domedagsupplägget.

Annars är det business as usual för Far Cry. Jag reser runt i världen, utför något uppdrag här, stöter på en fiendepatrull där och befriar en och annan utpost tillsammans med mina följeslagare. Det finns förvisso ingen idé med att laga något som inte är trasigt men jag hade ändå gärna sett något som får konceptet att kännas nytt mer än det semi-futuristiska upplägget. Jämfört med tidigare spin off-delar i Far Cry-serien (Blood Dragon som följde upp Far Cry 3 och Primal som följde upp Far Cry 4) är New Dawn lite mindre vågat, lite fegare, om man så vill. Samtidigt är det mer underhållande än vad Primal var, åtminstone.

Frågan som ständigt kommer ställas i alla nya Far Cry-spel för all framtid är dock självklart: Är de nya skurkarna bättre än Vaas?

Återigen är svaret “nej”. Serien har ännu inte lyckats överträffa antagonisten från den tredje delen, även om de kom nära med Pagan Min från den fjärde delen. Lou och Mickey må ha personligheter men deras ständiga jakt på våld och mord slår snabbt över och får dem att kännas som parodier. De är helt enkelt så ondskefulla att det blir svårt att ta dem på allvar. Vaas var oberäknelig i sin galenskap, Pagan Min var kyligt kalkylerande och till och med Seed-familjen var obehagliga med sin fanatiskt religiösa tro. Tvillingarna däremot känns mest som karaktärer som finns där för att jag som spelare ska ha någon att hata.

I slutändan är Far Cry New Dawn dock en riktigt trevlig bekantskap på många sätt. Spelet fortsätter längs en väl invandrad stig och gör inte särskilt mycket för att förnya serien. Med det sagt är det som finns här väldigt underhållande och strider i Far Cry är alltid en fröjd att delta i. Det finns flera uppdrag som visar prov på äkta kreativitet från utvecklarna även om det i slutändan nästan alltid kokas ned till “gå dit, döda några snubbar”.

Och ibland är det kanske allt som behövs.

Största +
En färgstark värld
Flera underhållande vapen
Kärt återseende av många karaktärer

Största –
Få egentliga nyheter
Tvillingarna är inte seriens starkaste antagonister

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *