Recension: Jump Force

Shonen Jump har under 50 års tid varit Japans främsta tidning när det kommer till manga. Genom åren har odödliga klassiker som Dragonball, Naruto, One Piece och hundratals andra serier fått sin början och dess arv och popkulturella inflytande är odiskutabelt. För att fira de första 50 åren har Bandai Namco nu svängt ihop ett fightingspel som låter hjältar och skurkar från dussintals serier puckla på varandra. Det är inte första gången Son Goku kan ta en fajt mot Naruto men detta är utan tvekan det mest påkostade spelet hittills som blandar så många olika serier.

Det finns en berättelse bakom det hela också. Karaktärer från en rad olika världar som kallas “Jump” har genom olika portaler hamnat i vår värld, alltså mänsklighetens värld. En rad skurkar har tagit sig hit och ställer till med problem och det är upp till Jump Force, ledda av Son Goku, Naruto och Ruffy med vänner att ställa allt till rätta. Spelet inleds dock med att min karaktär (som jag designar själv) blir dödligt sårad när de ondskefulla karaktärerna anfaller och för att rädda mig blir jag själv förvandlad till superkrigare som snabbt slår följe med Jump Force.

Vad som följer är ett fightingspel som lånar en hel del av sin spelmekanik från Bandai Namcos tidigare spel, som till exempel Dragonball Xenoverse- och Naruto Shippuden-serierna. Striderna utspelas med kameran bakom mig som spelare och jag rör mig på en 3D-arena tillsammans med min motståndare. Med ett enkelt knapptryck kan jag byta mellan mina tre valda karaktärer och jag kan bygga upp en energimätare för att kunna genomföra spektakulära specialattacker.

Jump Force är ett fightingspel som det är lätt att komma in i. Stridssystemet blir aldrig överdrivet djupt och hardcorefans av genren kan eventuellt anse det vara aningen för simpelt. På andra sidan myntet är det väldigt välkomnande för folk som inte vill gräva ned sig i dussintals timmar för att lära sig samtliga karaktärers rörelsescheman utan bara vill se sina favorit mangahjältar puckla på varandra.

Och spelbara karaktärer finns det gott om. Utöver “de tre stora” erbjuds vi karaktärer från My Hero Academia, Rurouni Kenshin, Fist of the North Star, Saint Saiya och många fler. Light och Ryuk från Death Note finns också med på ett hörn och de har en överraskande roll i spelets berättelse. Valet av spelbara karaktärer fyller upp de flestas listor på önskemål med ett stort undantag. Spelet innehåller extremt få kvinnliga karaktärer. Många av Shonen Jump-serierna innehåller tonvis av starka kvinnor som alla kan hålla stånd mot sina manliga motståndare utan några som helst problem. Ändå är de kvinnliga karaktärerna sorgligt underrepresenterade i Jump Force, vilket är synd.

Bortsett från detta har Jump Force ett karaktärsgalleri som är ganska svårslaget, med gott om “deep cuts” från magasinets historia. Utöver det huvudsakliga spelläget finns det givetvis även flerspelarlägen där jag kan mäta mina styrkor mot andra spelare och allting är återigen lättilgängligt och fungerar smidigt. Det jag upplever som ett problem med tillgängligheten i spelmekaniken är dock att själva spelandet blir aningen enformigt efter ett par timmar. Matcher har en tendens att bli en slentrianmässig upprepning av korta slagsmål, ladda upp specialattacker och försöka avsluta. Upprepa om nödvändigt.

Trots detta är det svårt att stå emot styrkan i det spektakel som Jump Force erbjuder. Karaktärerna har sällan sett bättre ut och presentationen är överlag riktigt trevlig. Specialattackerna exploderar genom TV-skärmen och känslan av “en match till” finns ständigt där, trots risken för upprepning. Är du ett fan av bara någon av serierna från Shonen Jump lär du hitta mycket att tycka om i Jump Force

Största +
Mängden karaktärer
Specialattackerna
Läcker presentation

Största –
Få kvinnliga karaktärer
Stridssystemet är lite för simpelt emellanåt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *