Recension: Just Cause 3

Genom åren har jag sett många jämförelser mellan Just Cause-serien och Michael Bays filmer. Dumma, högljudda upplevelser med mängder av explosioner. Jag tycker inte riktigt detta stämmer då Michael Bays filmer alltsom oftast är rent ut sagt fruktansvärda. Just Cause däremot har alltid varit extremt underhållande i sin dumhet och det påminner snarare om Robert Rodriguez verk, vilket är ett gott betyg. Att huvudkaraktären Rico Rodriguez känns som en digital version av Antonio Banderas gör knappast liknelsen mindre rättfärdigad heller.

Just Cause 3 1Nu är Rico tillbaka i sitt tredje äventyr och explosionerna är fler och större än någonsin tidigare. Den nya wingsuit som Rico har till sitt förfogande är dessutom en fantastisk leksak som öppnar upp övärlden Medici ännu mer. Samtidigt plågas Just Cause 3 av tekniska problem som drar ned helhetsintrycket.

Men vi börjar från början. Rico Rodriguez har återvänt till Medici, öriket i Medelhavet där han växte upp. General Di Ravello har tagit kontroll över hela landet och styr det med ett järngrepp utan dess like. Då Ricos specialitet är just att störta korrupta regimer gör han det till sitt personliga uppdrag att avsluta Di Ravellos skräckvälde.

Detta görs i vanlig ordning med hjälp av explosioner, explosioner och ytterligare ett par explosioner. Utvecklarna Avalanche är en av världens skickligaste spelutvecklare rent tekniskt som med sina tidigare spel har levererat enorma spelvärldar med fantastisk fysik. Jag undrar dock om de inte har tagit sig vatten över huvudet när det kommer till konsolversionen av Just Cause 3.

Just Cause 3 2Till att börja med är laddningstiderna bland de värsta jag någonsin varit med om. Det tar inte sällan flera minuter att ladda upp spelvärlden innan jag ens får ta kontroll över Rico. Därefter kan jag förvisso utforska hela kartan utan laddningstider, vilket är riktigt trevligt. Men så fort jag ska ta mig an ett uppdrag eller en utmaning av något slag börjar spelet ladda igen och tar god tid på sig innan jag får spela vidare. Skulle jag av någon anledning misslyckas med uppdraget eller bli dödad och måste ladda om kan jag ta en kopp kaffe innan jag behöver greppa handkontrollen igen.

Laddningstiderna är så långa och frekventa att jag flera gånger haft lust att stänga av spelet eftersom det tar så lång tid mellan spelsekvenserna, vilket verkligen inte är acceptabelt när det gäller ett spel på den nya generationens konsoler. Förhoppningsvis är detta något som utvecklarna ser till att åtgärda relativt omgående.

Just Cause 3 är dock så mycket mer än bara explosioner och laddningstider. Det är i sina bästa stunder även en helt enastående sandlåda som jag kan spendera timmar i genom att bara flyga runt och bete mig som en idiot. Ricos klassiska fallskärm och änterhake är givetvis tillbaka och hjälper till att koppla fast intet ont anande fiender till exploderande gasbehållare, diverse fordon och mycket annat.

Just Cause 3 3Annars är det som sagt wingsuiten som stjäl showen. Den ger Rico ett betydligt snabbare alternativ till fallskärmen och med hjälp av änterhaken går det att hålla spelets hjälte flygandes över enorma områden. Rico har även tillgång till en obegränsad mängd sprängämnen som kan fästas på det mesta eller släppas direkt från luften. Utvecklarna har haft den goda smaken att ge spelaren tillgång till de roligaste leksakerna redan från början och väljer dessutom att inte begränsa dess användande på något sätt. Detta leder till att jag slipper träla mig genom spelets första timmar i jakt på de föremål jag helst vill ha, vilket är välkommet.

Detsamma går inte riktigt att säga om spelets olika uppdrag. Det finns tonvis med olika kategorier att välja mellan, från vanliga storyuppdrag till att befria militära baser och städer, delta i olika race eller helt enkelt förstöra så mycket som möjligt under tidspress.

Inledningsvis är dessa uppdrag underhållande men jag upptäcker snart att det blir upprepande väldigt snabbt. Vissa uppdrag i huvudkampanjen bryter mallen och känns uppriktigt kreativa men dessa är få och sällan förekommande. Många av uppdragen försöker också trycka ned spelets handling i halsen på mig och har ofta en betydligt mörkare, mer seriös ton än resten av spelet.

Att få se en filmsekvens där den ondskefulla militären anfaller en liten by och slaktar dess invånare bara för att minuterna senare slunga ihop ett gäng soldater med änterhaken och fästa dem i en helikopter som jag kraschar in i en bergsvägg är är en så pass stor skillnad i ton att jag nästan blir illa berörd. Jag kan för mitt liv inte förstå varför utvecklarna inte anammat seriens dårskap mer för att skapa en berättelse som är lika fånigt överdriven som själva spelmekaniken.

Just Cause 3 4Nej, där Just Cause 3 levererar som bäst är som sagt när jag själv får göra precis vad jag vill. Jag kanske är ute och flyger med en helikopter och beslutar mig för att göra ett basejump ned i en vulkan för att i sista stund öppna min wingsuit och glida centimeter över marken till jag når havet och landar i en motorbåt. Därefter kanske jag känner för att anfalla en oljeplattform beväpnad med enbart sprängämnen och ett raketgevär.

Friheten i Just Cause 3 är svårslagen när det gäller att orsaka kaos och förstörelse på kreativa sätt och även om djupet kanske saknas till stor del är det en svårslagen upplevelse att använda en stidsvagn fäst till ett jetplan som rivningskula när jag dundrar in i en fiendebas.

I korta sessioner är Just Cause 3 oslagbar underhållning som är extremt medvetet om att det är ett spel och inget annat. När spelet försöker berätta en historia haltar dock upplevelsen och i kombination med laddningstiderna blir det snabbt frustrerande.

Om du inte har något emot att vänta ett par minuter mellan dina attacker är Just Cause 3 bland det roligaste du kan ha med otaliga sprängämnen, en änterhake och ett par öar i Medelhavet.

Största +
Underbara explosioner
Enorm spelvärld
Wingsuiten är ett fantastiskt tillskott

Största –
Fruktansvärda laddningstider
Handlingen

7av10

About the author

David Wahlström

Från nyhetsredaktör på svenska Eurogamer, till redaktör på PSSverige och nu chefredaktör på X1Sverige! David är en kameleont när det kommer till spelande och går dit spelen finns. Hans motto är att "ett bra spel är ett bra spel, oavsett genre".

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*