Recension: Just Cause 4

När jag växte upp var det den perfekta tiden att vara ett fan av actionfilmer. År 1995, när jag var nio år gammal, var 80-talet tillräckligt nära inpå för att dess actionrökare skulle vara aktuella fortfarande och samtidigt bjöd flera stjärnor som Stallone, Schwarzenegger och Willis på flera legendariska rullar. Den siste Actionhjälten, Cliffhanger och Demolition Man är alla odödliga i min bok och dess stjärnor har genom åren hunnit falna, få nytt liv, nästintill slockna och därefter brinna likt aldrig förr. Många av rullarna må vara B-filmer med en AAA-budget men det hindrar mig inte från att älska dem villkorslöst.

Just Cause-serien har alltid påmint mig om dessa filmer. Det första spelet var spelvärldens svar på Arnolds Commando, en upplevelse som bjöd på rejält med underhållning men där det ändå kändes att det fanns mer att hämta. Just Cause 2 är storhetstiden, det är Die Hard 1 och 2, det är Rocky IV. Inför Just Cause 3 hade konceptet börjat tappa lite av charmen men det fanns ändå gott om underhållning att få ut. Just Cause 3 var The Sixth Day eller den fjärde Rambo.

Nu är Just Cause 4 här och är redo att spränga Rico Rodriguez tillbaka ut i rampljuset och in i spelarnas hjärtan. Med ett nytt vädersystem, en fysikmotor olik något serien erbjudit tidigare och en rad andra nyheter är Just Cause 4 det mest explosiva spelet i serien hittills. Just Cause 4 är The Expendables.

Rico har efter händelserna i Just Cause 3 tagit sig till den tropiska nationen Solis för att, surprise surprise, störta en ondskefull diktator och även förstöra ett vapensystem designat av hans egen far. I spelets inledande uppdrag går det dock inte särskilt bra utan Rico tvingas bygga en egen armé för att ha en chans att kunna utföra sitt uppdrag. Det nya Army of Chaos-systemet gör att det faktiskt finns ett syfte med att befria folket i landet då de gärna ansluter sig till min armé. Fler soldater innebär att jag kan ta över fler delar av kartan och på så sätt få ännu fler trupper.

Army of Chaos är en viktig del i att explosionerna i Just Cause 4 känns snäppet mer meningsfulla än tidigare. Detta är tur eftersom handlingen snabbt överger all form av försök att vara intressant utan låter oss göra det som spelet gör bäst, att spränga skit i luften. Och möjligheterna för detta har aldrig varit fler.

I Just Cause 4 introduceras en rad funktioner till Ricos ständigt växande arsenal av förödelse och booster-funktionen kan vara den allra bästa. Denna låter mig fästa Ricos änterhake vid en rad olika objekt och aktivera jetmotorer som gör att många (de flesta) föremål helt enkelt lyfter från marken. Fysikmotorn i Just Cause 4 är snudd på obegripligt mångsidig och att bara skapa kaos har sällan varit så underhållande. Lägg till ett nytt vädersystem där tornados och allt annat du kan tänka dig plötsligt dyker upp för att ställa till det och du har receptet för en upplevelse som kanske inte lämnar dig med någon form av eftertänksamhet men som är otroligt underhållande likväl.

Allt är dock inte frid och fröjd i paradiset. Uppdragen i Just Cause 4 är lika bleka och tråkigt designade som i tidigare delar och berättelsen är nästintill icke-existerande. Samtidigt är de förrenderade filmsekvenserna under all kritik och påminner mer om ett tidigt 360-spel med sina smetiga och lågupplösta texturer. Vad som däremot har förbättrats rejält sedan tredje delen är bilduppdateringen och laddningstiderna. Bilduppdateringen var stundtals oacceptabel i Just Cause 3 och den titeln erbjöd även rejäla laddningstider. I Just Cause 4 är bilduppdateringen nästan helt låst till 30 fps och laddningstiderna är föredömligt snabba, med undantag för den inledande när spelet startas upp.

Just Cause 4 är på nästan alla punkter en förbättring jämfört med föregångaren och det är vansinnigt roligt att bara spendera timmar med att utforska världen (som förvisso är ganska tom) och att spränga allt jag ser i luften. Och ibland är allt som behövs för att förgylla en dag ett par riktigt feta explosioner.

Största +
Spelet flyter oerhört mycket bättre än trean
Booster-funktionen
Spelvärldens bästa explosioner

Största –
Tom spelvärld
Trist uppdragsdesign
Lågupplösta filmsekvenser

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *