Recension: Kingdom Hearts III

När Square Enix och Disney för en herrans massa år sedan utannonserade att de skulle göra ett spel ihop var det många som lyfte på ögonbrynen. När det sedan avslöjades att tonvis av Disney-figurer skulle möta diverse Final Fantasy-karaktärer höjdes ögonbrynen ännu mer. Sedan släpptes Kingdom Hearts och blev en stor succé.

Det hela började oskyldigt nog med hjälten Sora som bor på en tropisk ö tillsammans med sina vänner Riku och Kairi. När Kairi och Riku plötsligt försvinner följer Sora efter dem och stöter på en riddare vid namn Långben och en magiker vid namn Kalle Anka. Därefter följer ett färgsprakande äventyr som berör flera olika Disney-världar. Narrativet blir dock snabbt betydligt mer invecklat och det kan vara svårt att hänga med.

Därefter har det släppts drygt tio (!) spel i serien, om man räknar bort från diverse nyversioner och samlingar och för varje del har berättelsen blivit alltmer invecklad och förvirrande. Inför lanseringen av det hett efterlängtade Kingdom Hearts III har flera stora spelsajter och ännu fler Youtubers släppt videor som ska sammanfatta berättelsen fram till den tredje delen, så att nytillkomna spelare inte ska känna sig förvirrade. Faktum är att det finns liknande sammanfattningsvideor även i själva spelet, vilket tyder på att det är en berättelse som inte är helt lätt att hoppa in i. Tänk dig att sätta dig och se Return of the Jedi utan att ha sett de två tidigare delarna och Hideo Kojima har stått för manuset tillsammans med David Lynch. Då är du ungefär på den nivå som Kingdom Hearts 3 erbjuder.

Jag har inte spelat genom de två tidigare huvudtitlarna och ingen av de många spinoff-delar som finns så jag förlitar mig inledningsvis på spelets egen sammanfattning för att förstå vad som händer. Detta visar sig snabbt inte hjälpa överhuvudtaget utan lämnar mig nästan mer förvirrad. Dessa videor är snabba och verkar vara hastigt ihopklippta utan något större sammanhang. Det börjar plötsligt pratas om karaktärer som aldrig nämnts tidigare och det är plågsamt tydligt att dessa sammanfattningar endast är till för de som spelat tidigare delar, inte för totala nykomlingar.

Ändå har Kingdom Hearts III nu släppts till en Xbox-konsol för första gången så jag har dykt in för att recensera spelet. Om jag inledningsvis bortser från det otroligt förvirrande narrativet har jag snabbt väldigt roligt med Sora och gänget. Vi besöker Olympus från Disneys Hercules och bekämpar titanerna, därefter bär det vidare mot en lång rad andra Disney-världar och flera välbekanta ansikten dyker upp. Vi får träffa Rapunzel och Flynn Rider från Tangled, Woody och Buzz från Toy Story och många, många fler. Att så pass många röstskådespelare återvänt från sina Disney-roller förhöjer upplevelsen något oerhört och även om James Woods visat sig vara något av en skitstövel i verkligheten är det ljuvligt att höra honom som Hades igen.

Däremot blir det väldigt tydligt vilka skådespelare som valt att inte återvända i vissa fall. En del röster har helt enkelt gått till någon annan men till exempel Hercules tränare Filoktetes (som i filmen fick liv av Danny Devito) är istället helt tyst i de scener han medverkar i. Detta känns märkligt och rycker mig delvis ur upplevelsen. På samma sätt känns manuset lite styltigt och stelt emellanåt, med konstiga pauser i dialog och mellan repliker. Samtidigt är det väldigt häftigt att Haley Joel Osment, som spelade Sora för första gången för redan 2002 har återvänt till rollen, nu som vuxen. Det hörs att han inte är lika ung längre men han ger fortfarande allt i rollen.

Grafiskt sett har det naturligtvis skett en hel del och även i jämförelse med HD-versionerna som släppts av tidigare delar ser spelet stundtals magiskt vackert ut. Färgerna nästan exploderar ur TV-skärmen och ljus- och partikeleffekter vid specialattacker skapar en upplevelse som inte riktigt liknar något annat. Stridssystemet är likt tidigare delar relativt enkelt att lära sig men med ett djup som gör att jag aldrig känner mig helt fullärd. Flera spektakulära specialattacker drar inspiration från Disneys nöjesfält och sprakar av kreativitet och effekter.

Kingdom Hearts 3 är ett spel med höga toppar och djupa dalar, åtminstone om du inte är stenhårt insatt i den utspridda berättelsen. Om du inte vet precis vad som hänt i tidigare delar kommer du vara lika borta som Nalle Puh på ett ecstasy-rave.

Den djupgående och inte helt sällan rent orimligt invecklade berättelsen är en av spelets styrkor och svagheter på samma gång. Om du har hängt med sedan starten 2002 erbjuder Kingdom Hearts III förmodligen en tillfredsställande och underhållande final. Om du däremot missat bara en liten del är risken så pass stor att du missat något viktigt som det refereras till att det nästan gör att det inte är ett spel värt att uppleva. Åtminstone inte utan kunskap om tidigare delar.

Med det sagt kan kärleken till Disney väga tungt också så huruvida du har något större utbyte av Kingdom Hearts III eller inte är något som bara du själv kan svara på. Själv valde jag att bortse från stora delar av berättelsen för att istället avnjuta ett äventyr med många av mina bästa barndomsvänner.

Största +
Vansinnigt läcker design
Otroligt färgstarkt
Ett fantastiskt soundtrack

Största –
Viss dialog gränsar på idiotisk
De förkunskaper som krävs för att ens förstå vad spelet handlar om ligger på orimliga nivåer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *