Recension: My Time at Portia

Titeln “My Time at Portia” låter som en Hallmark-film som handlar om en ung kvinna som på grund av motorfel blir strandsatt i den lilla småstaden Portia. Väl där finner hon kärleken hos en frånskild, hårdhudad men godhjärtad bilmekaniker.

Därför är det tur att jag inte får varken döpa eller designa spel.

My Time at Portia är nämligen något helt annat och kan enklast beskrivas som Harvest Moon möter Minecraft möter Ron Swansons kärlek till handarbete. I spelets inledning anländer min egenskapade karaktär till staden Portia, där hennes uppgift är att ta över faderns gamla verkstad och få den att blomstra på nytt. Detta görs enklast genom att ta sig an uppdrag, utforska världen för att samla material och främst genom att bygga saker.

Jag inser dock väldigt snart att byggandet inte är det enklaste. För att göra något så pass simpelt som en bro behöver jag tillverka tre separata delar. För att kunna tillverka dessa delar behöver jag först samla material som jag sedan förädlar på olika sätt innan de kan användas. Detta är dock innan jag inser att för att ens kunna tillverka föremålen som behövs av råmaterialet jag samlar in behöver jag samla in ANNAT material för att kunna bygga de maskiner som behövs för att tillverka föremålen jag behöver.

Om det låter krångligt så kan det bero på att My Time at Portia är mer invecklat än man kan tro (eller på att jag är dålig på att förklara). Ett till synes simpelt uppdrag kan snabbt bli betydligt mer avancerat när jag behöver gå på jakt efter material till en ny maskin bara för att sedan inse att jag först behöver bygga ut min verkstad för att få plats med en ny maskin.

Det är också här charmen med spelet ligger då My Time at Portia erbjuder en av de mest genuint trevliga spelupplevelser jag haft på flera år. Djupet i spelet är nästintill obeskrivligt och utöver det redan omnämnda byggandet och samlandet kan jag ta mig an grottor för att slåss mot monster, rida på en lama eller rentav bli kär och gifta mig. Min tid i Portia blir snabbt betydligt längre och mer involverande än jag väntat mig och även nu när jag skriver dessa rader planerar jag mitt nästa besök.

My Time at Portia är den typ av upplevelse som är svår att lägga från sig och ännu svårare att sluta tänka på. Likt Minecraft eller Stardew Valley stjäl spelet mitt medvetande då jag legat på kvällar och planerat hur jag skall expandera min verkstad på det optimala sättet samtidigt som jag gräver djupare i spelets grottor på jakt efter sällsynta material som jag behöver.

Kontrollschemat är relativt simpelt och fullt funktionellt men menyerna kan ibland lämna lite att önska. Det är inte alltid helt enkelt att utläsa vilka beståndsdelar som behövs för ett särskilt bygge och spelet vågar släppa min hand ganska tidigt för att låta mig själv lista ut vad som skall göras. Personligen uppskattar jag friheten som erbjuds men vissa kan nog bli aningen frånstötta av bristen på ordentliga genomgångar.

Grafiskt sett är spelet färgglatt och trevligt och det flyter på väldigt bra. Musiken är ganska anonym inledningsvis men när jag väl börjar lägga märke till den finner jag den väldigt harmonisk och passande för spelet överlag.

My Time at Portia är ett av de bästa “life sims” jag spelat på väldigt länge och det är det perfekta spelet för dig som är ute efter något annorlunda som avbrott från andra typer av spel.

Största +
Tonvis med saker att göra
Ett otroligt djup i spelmekaniken
Stämningsfull musik

Största –
Brist på genomgångar
Berättelsen är i tunnaste laget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *