Recension: Ori and the Will of the Wisps

När Ori and the Blind Forest släpptes för fem år sedan blev jag helt tagen av i stort sett allt spelet hade att erbjuda. Från den hjärtskärande inledningen till den magiska musiken och fantastiska presentationen, allt Ori hade att erbjuda slukade jag med hull och hår. Nu har det gått flera år och den efterlängtade uppföljaren är äntligen här. Ori and the Will of the Wisps bjuder på förbättringar på nästan alla plan men tyvärr ett bakslag på andra.

Efter händelserna i det första spelet har Ori fått till en ganska behaglig vardag med sin nygamla familj. Den unga ugglan Ku har blivit Oris skyddsling och i spelets inledning lyckas utvecklarna än en gång spela på mina känslosträngar och jag är omedelbart engagerad i handlingen och det som komma skall.

Berättelsen tar denna gång Ori till en helt ny magisk skog och det är utforskande i 2D med starka Metroidvania-influenser som står på menyn även denna gång. Ori har även begåvats med en lång rad nya färdigheter som gör att spelandet blir mer varierat än förra gången. Allteftersom äventyret pågår låser jag upp nya förmågor och attacker som ger mig tillgång till områden jag tidigare inte kunnat nå av olika anledningar. Upplägget fungerade fenomenalt bra i föregångaren och det är ännu bättre här.

Samtidigt har utvecklarna lagt stort krut på att göra den redan vackra presentationen ännu mer iögonfallande den här gången. Framförallt ljussättningen är miltals bättre och alla olika ytor i spelet reflekterar ljus på olika sätt. Kombinerat med en magisk miljödesign är Ori and the Will of the Wisps ett av de vackraste spel jag någonsin vilat ögonen på, alla kategorier.

Tyvärr kommer detta också till ett visst pris. Överlag flyter Ori på utan några som helst problem men vid fler tillfällen än som kan anses vara acceptabelt har jag stött på buggar som stör upplevelsen. Det kan handla om att spelet tappar i bilduppdatering eller rentav fryser i flera sekunder, eller att delar av bakgrunden blir helt svart.

Det är så otroligt trist att den uppgraderade presentationen kommer på bekostnad av dessa buggar då spelet i övrigt är polerat nära nog perfektion. Förhoppningsvis kommer spelet att optimeras inom kort så att buggarna försvinner men i skrivande stund finns de där och det behöver nämnas.

Med det sagt är de tekniska problemen ändå inte tillräckligt för att ta fokus från det faktum att Ori and the Will of the Wisps kort och gott är en magisk spelupplevelse. Nivådesignen är mästerlig och varenda liten beståndsdel av den makalöst vackra spelvärlden känns som att den existerar av en anledning. Musiken tillhör bland det bästa och mest stämningsfulla jag har stött på i spelväg och den tidigare nämnda grafiken är fantastisk.

Men framförallt är Ori and the Will of the Wisps roligt att spela. Jag har kul varenda sekund och spelet väcker en lust efter att utforska världen. Jag vill hitta alla hemligheter, jag vill upptäcka varenda litet hörn av kartan och jag tänker på världen även när jag har slutat spela. Det om något anser jag vara ett högt betyg.

Största +
En fantastisk spelvärld
Oris förmågor är utvecklade på bästa tänkbara sätt
En hjärtskärande upplevelse även denna gång

Största –
Tekniska buggar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *