Recension: Rage 2

När det avslöjades att det skulle komma en uppföljare på id Softwares annorlunda men ganska tråkiga FPS Rage var jag nog inte ensam om att lyfta på ögonbrynen. Att svenska Avalanche skulle tillföra sin expertis kring öppna spelvärldar väckte dock min nyfikenhet och tillsammans med en lång rad trailers och presentationer som skvallrade om rejäl galenskap höjdes mina förväntingar rejält.

Nu är spelet här och erbjuder mycket riktigt förstapersonsskjutande och fordonsåkande i en öppen spelvärld. Dock saknas den utlovade galenskapen.

Rage 2 utspelas ett par år efter föregångaren men kunskap om denna är inget krav för att kunna avnjuta den bagatellartade berättelsen. Som en del i motståndsrörelsen måste jag som spelare bekämpa mutanter, monster och en ondskefull general som med sin cyborg-kropp återigen försöker ta makt över världen, precis som i föregångaren.

Berättelsen fyller ingen egentlig funktion utan jag glömmer snabbt vad som pågår i bakgrunden till förmån för actionfyllt röjande. Skjutmekaniken känns fantastiskt bra på alla sätt och Avalanche har förvaltat id:s arv på ett strålande sätt. Samtliga vapen kan uppgraderas i flera steg och erbjuder alternativa attacker vilket ökar variationen i striderna.

De fiender jag stöter på är ofta väldigt aggressiva och väljer att anfalla i stället för att ta skydd, vilket gör att jag hela tiden måste hålla mig i rörelse. Striderna tillhör de absoluta höjdpunkterna i Rage 2 och att de, tillsammans med resten av spelet, körs i 60 fps bidrar en hel del.

Just bilduppdateringen är värd att nämna. Jag har recenserat spelet på Xbox One X precis som vanligt och titeln är förbättrad på Microsofts mer kraftfulla konsol. Istället för att öka på upplösningen och hålla sig till 30 fps har utvecklarna valt att behålla en upplösning på 1080p och istället fördubbla bilduppdateringen. Detta fungerar fenomenalt bra och även om spelet kan kännas aningen suddigt emellanåt är det helt klart värt det för bilduppdateringen. Jag önskar faktiskt att fler utvecklare valde att utnyttja kraften i Xbox One X på detta sätt.

Något som däremot saknas i spelet är den tidigare nämnda galenskapen. När jag startade upp spelet första gången löd Dagens Meddelande: Insanity has arrived!”, något som jag anser vara en ren felaktighet. Den neonfärgade galenskap som trailers och förhandsmaterial har skvallrat om lyser nämligen till stor del med sin frånvaro och spelet känns inte alls så galet som det utlovats. Visst finns det en del knäppa karaktärer och en handfull uppdrag som sticker ut från mängden men överlag är det inte mer galet än till exempel Avalanches egna Mad Max-spel. Det är definitivt inte på samma nivå som DOOM från 2016 eller ens Just Cause 4.

Den öppna spelvärlden lever heller inte upp till sin potential. Dessvärre är den sorgligt tom och ganska tråkig i sin design. Jag har spenderat timtals med spelet men har aldrig känt suget att bara åka omkring och utforska världen utan har istället bara tagit mig mellan de olika uppdragspunkterna. Trots att spelet skryter med sin öppna spelvärld är det dessutom väldigt många uppdrag som tvingar in mig i grottor eller andra trånga, linjära utrymmen för att sedan bussa fiender på mig. Denna typ av speldesign känns lite väl simpel för ett ambitiöst projekt som detta.

Trots mina många invändningar är Rage 2 ändå en underhållande skjutare på många sätt. Spelmekaniken är som sagt solid och vapnen känns bara BRA på ett sätt som är svårt att beskriva. Fienderna är varierade och härligt “in your face” och fordonen har en bra fysik. Ändå saknar jag den utlovade galenskapen och det känns som att en hel del potential har gått förlorad. Rage 2 är ett bra fps, helt klart. Men det hade kunnat bli fantastiskt.

Största +
Lägre upplösning på X till förmån för bilduppdateringen
Tunga härliga vapen
Ettriga fiender

Största –
Tråkig öppen värld
Saknar marknadsföringens utlovade galenskap

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *