Recension: Rainbow Six Siege

Rainbow Six: Vegas 1 och 2 är två av mina favoritspel från Xbox 360-eran. Dessa taktiska mästerverk blandade en spännande handling, (för tiden) bländande grafik och en fantastisk spelmekanik. Därefter blev det oförklarligt tyst kring serien och vi har fått vänta länge på en ny del.

R6S_screen_HostageRescue_e3_140609_4pm_1402348445Rainbow Six: Patriots visades upp för ett flertal år sedan och lade mycket krut på den världsomspännande rädslan för terrorister, en rädsla som verkar vara större nu än någonsin tidigare. Men kort efter att spelet visades upp blev det tyst kring serien än en gång. Tills Siege visades upp, vill säga.

Rainbow Six-serien har länge haft en stark grund i onlinespel och i och med Rainbow Six Siege tar serien steget från enspelarupplevelse med flerspelarinslag till fullfjädrat onlinespel som dessutom verkar ha siktet inställt på de populäraste tävlingstitlarna.

Spelet erbjuder egentligen ett enda spelläge som presenteras i olika varianter. Det handlar om två lag med fem spelare i varje. Det ena laget är terrorister som barrikaderat sig i en byggnad, det andra laget är anti-terrorteamet som måste ta död på brottslingarna.

I de båda lagen finns olika klasser att välja mellan och med hjälp av deras olika egenskaper går det att sätta ihop ett välbalanserat lag som på bästa sätt kan hålla stånd mot fienden. Kommunikation är av största vikt i Siege och om jag spelar som en ensamvarg som springer runt på eget bevåg överlever jag inte länge. Om jag blir skjuten är jag dessutom ute ur matchen tills att den är avslutad. Detta leder till matcher som ofta är korta och otroligt intensiva.

R6S_screen_ProceduralDestruction_e3_140609_4pm_1402348546De olika spelarklasserna är ett trevligt tillskott som ökar variationen från match till match och de olika färdigheterna är inte bara något ytligt utan de gör faktiskt skillnad. Min personliga favorit är klassen som är beväpnad med en stor slägga som kan slå sönder dörrar, väggar och till och med golv. Just möjligheterna att förstöra saker är en annan viktig del av Siege då en tunn gipsvägg i många andra spel hade varit ett oförstörbart hinder. I Siege är det dock inte mer än något som skymmer sikten.

Inledningsvis känns Siege inte direkt som ett grafiskt monster utan presentationen är ganska blek. Det är först när jag börjar utforska dess interaktiva miljöer som jag inser vilket jobb Ubisofts tekniker har lagt ned på spelet. Det mesta kan som sagt förstöras och att smyga fram genom en barrikaderad villa känns påtagligt realistisk och nästan skrämmande verklighetstroget.

Skyddsmekaniken från tidigare nämnda Vegas-spelen är dessvärre inte närvarande längre utan det är klassiskt förstapersonsperspektiv som gäller. Vapen känns unika och individuella med en känsla av realism även här. Rekylen i automatvapen är ofta stark och det gäller att sikta ordentligt istället för att börja spraya kulor i valfri riktning. Det räcker med ett fåtal kulor för att sänka fienden men det är ett tvåsidigt mynt som innebär att jag själv stupar precis lika lätt.

R6S_screen_TheSiege_e3_140609_4pm_1402348850Som sagt, samarbete och koordination är viktigt i Rainbow Six Siege och det gäller att planera sitt agerande. Om jag hittar en dörr som inte är barrikaderad kan jag inte bara rusa in med min pistol i högsta hugg. Istället måste jag fundera varför dörren står öppen och vad som väntar på andra sidan. Risken är stor att en fiende väntar innanför och inte kommer tveka att blåsa bort mig på ett ögonblick.

Samtidigt är det viktigt som försvarande lag att välja sina strider. Att försöka hålla koll på alla öppningar som fienden kan komma från är ofta lönlöst och det gäller att försöka lura in motståndarna dit vi vill ha dem. Att skapa en rejäl flaskhals är en givande taktik men samtidigt kan detta slå tillbaka om motståndarna får för sig att spränga taket över mig eller golvet under mina fötter.

Rainbow Six Siege är en onlineupplevelse som inte riktigt liknar någon annan. Det är ett unikt spel som erbjuder en typ av upplägg som få andra spel gett sig på eller åtminstone inte lyckats med lika bra. Den mängd innehåll som erbjuds kan kännas lite snål emellanåt och jag hade gärna sett fler spellägen med större variation samt fler kartor. Med det sagt är Siege ett trevligt avbrott från mer traditionella flerspelarmatcher i till exempel Halo 5 eller Star Wars Battlefront.

R6S_screen_TheColumn_e3_140609_4pm_1402348747Om du vill ta dig an Siege på egen hand råder jag dig dock att tänka om, detta är inte spelet för dig. Om du däremot har ett gäng kamrater att spela med eller har lätt för att samarbeta med främlingar är Siege en upplevelse väl värd din tid och uppmärksamhet.

Största +
Täta, spännande matcher
Fantastisk fysikmotor
Realistisk, nedtonad presentation

Största –
Lite fattigt innehåll

8av10

About the author

David Wahlström

Från nyhetsredaktör på svenska Eurogamer, till redaktör på PSSverige och nu chefredaktör på X1Sverige! David är en kameleont när det kommer till spelande och går dit spelen finns. Hans motto är att "ett bra spel är ett bra spel, oavsett genre".

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*