Recension: Sea of Thieves

Jag vaknar upp i en sjabbig piratpub, ensam sånär som på en innehavare som gärna serverar mig en extra grogg. Jag snubblar ut i sanden och ser mig omkring. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska bege mig men jag hittar snart ett fartyg. Mitt fartyg? Oavsett vem som egentligen var ägare finner jag mig själv snart bakom rodret. Jag lättar ankar, släpper seglen och beger mig ut på haven, utan en aning om vad som väntar mig…

Sea of Thieves är ett spel som lyckas vara både enkelt att beskriva men samtidigt svårt att förklara. När jag tar mina första stapplande steg i Rares digitala piratvärld har jag ingen aning om vad jag ska göra. Det saknas tutorial-rutor som poppar upp i tid och otid, det finns ingen minikarta eller markör som pekar mig i rätt riktning. Spelet är uppfriskande fritt och otäckt på samma gång i och med att jag behöver lära mig vad som gäller själv. Räkna inte med något handhållande när du beger dig in i Sea of Thieves.

Mitt första storslagna äventyr är över på ungefär 15 minuter.

Jag råkar vinkla mitt segel lite dumt och när stormvindarna börjar blåsa känner jag plötsligt hur hela mitt skepp sakta men säkert börjar tippa och snart dras det ned i djupet av osynliga armar. Därefter måste jag i panik simma till närmaste ö för att inte göra skeppet sällskap. Och det är långt till närmaste ö.

Sea of Thieves har ingen egentlig story att tala om. Variationen på fiender är även den nästintill icke-existerande och det finns bara ett fåtal typer av uppdrag att välja mellan. I nästan vilket annat spel som helst hade detta varit tillräckligt stora brister för att jag skulle be folk hålla sig undan till varje pris. Men jag känner inte så med Sea of Thieves. Jag vet inte vad Rare har lagt in för magi i sin spelkod men det finns något som får mig att återkomma gång på gång på gång.

Spelet bjuder nämligen på en typ av frihet som jag egentligen aldrig stött på i någon annan titel. Det må inte finnas överdrivet mycket att göra som är designat av utvecklarna men känslan av att utforska världen är oftast fullt tillräcklig. Att på egen hand segla över haven och interagera med andra spelare är fantastiskt. Ändå är det inget jämfört med att spela Sea of Thieves som det är tänkt: tillsammans med andra.

Jag har i vanliga fall extremt svårt för onlinebaserade samarbeten. Jag spelar i princip aldrig co-op med mina vänner och när jag beger mig ut online i andra spel är det alltid utan mikrofon. Jag är något av en ensamvarg, helt enkelt. När jag dök in i betan för Sea of Thieves fick jag mina förutfattade meningar besvarade omedelbart när jag anslöt mig till en grupp andra spelare och en av dem sköt mig inom tio sekunder. Jag gillar att vara en ensamvarg.

Sea of Thieves lockar dock fram något ur mig som jag inte visste fanns där. Längtan efter att vara en del av ett team, att uforska världen tillsammans med andra. När jag ansluter en grupp spelare och vi alla samarbetar perfekt, då är Sea of Thieves en rent magisk upplevelse. En av oss står vid rodret och styr oss framåt, en annan håller sig i kartrummet för att navigera. En tredje person är ansvarig för seglen och jag själv sitter uppe i kråkboet längst upp i masten och håller vakt.

Rare har skapat ett spel där samarbete faktiskt känns givande, där alla spelare har sin roll att fylla. Det är också ett spel där jag KAN spela själv om jag vill och är redo för den ökade utmaningen och det kan då vara nästan precis lika givande.

Det skadar inte heller att Sea of Thieves stoltserar med mästerlig grafisk design. Stilen som Rare har valt passar världen perfekt och känns bara bra på ett sätt som är svårt att beskriva. Spelvärlden och vatteneffekterna är sagolika och om du har en konsol och en TV som klarar av HDR har du verkligen något att se fram emot. Bilduppdateringen kan halta under korta stunder men inte tillräckligt för att förstöra upplevelsen. Samtidigt är ljuddesignen fullkomligt magisk.

Sea of Thieves är inte ett spel för alla. Faktum är att det är nästan raka motsatsen. Det kommer förmodligen att tilltala en ganska specifik grupp spelare och det är helt okej. Rare har skapat en fantastisk värld som lär hålla kvar sina spelare under en lång tid och om du bara ger det en ordentlig chans finns möjligheten att du också börjar nynna “A pirates life for me” under arbetstid, precis som jag…

Största +
En fantastiskt vacker värld
En helt unik spelupplevelse
Ljuddesignen är den kanske bästa jag hört i något spel

Största –
Få typer av fiender
Upprepande uppdrag
Bilduppdateringen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *