Recension: The Crew 2

USA är känt som möjligheternas land, platsen där vem som helst kan bli vad som helst. Det är också ett land med väldigt varierat klimat och det är fyllt med olika miljöer som skulle passa perfekt för ett racingspel. Detta är något som utvecklarna Ivory Tower har snappat upp då de nu är inne på sitt andra spel som erbjuder en komprimerad version av USA att leka biltok i. Denna gång har de dock kastat in båtar och flygplan eftersom allting blir bättre med båtar och flygplan.

Det första The Crew var ett spel med oändlig potential som visade sig vika sig under vikten av sina egna ambitioner. Karriärläget med en påklistrad berättelse om ondskefulla bil-ligor och hämnd var undermålig på många sätt och systemet för att uppgradera mina bilar var onödigt invecklat.

Många av problemen åtgärdades i expansionen Wild Run, där berättelsen sattes åt sidan till förmån för ett upplägg som kändes mer som Forza Horizon, med en stor tävling utspridd över USA och en mer lättsam ton överlag. Detta skifte i upplägg har legat till grund för The Crew 2. Resultatet är ett spel som rättar till många av problemen med föregångaren men samtidigt uppstår flera nya som är svåra att ha överseende med.

Inkluderandet av båtar och flygplan är något som spelet gör helt rätt. Det ökar variationen i tävlingarna oerhört mycket och det faktum att vi även får en rad olika discipliner för varje fordonstyp gör att det alltid finns något nytt att göra. Oavsett om du vill köra dragrace, göra trick i ett flygplan eller köra slalom med en vrålsnabb motorbåt kan The Crew 2 uppfylla dina önskemål.

När det kommer till fordonsfysiken är den härligt arkadaktig och även om bilar inom samma klass alla känns mer eller mindre identiska finns det tillräckligt många olika klasser för att urvalet skall kännas varierat.

Spelet har även sett till att hela kartan är tillgänglig direkt från start utan att jag behöver besöka olika platser för att kunna snabbresa till dem. Detta är på gott och ont då jag smidigt kan gå från tävling till tävling över hela USA men det gör även att känslan av att utforska kartan går förlorad till viss del.

För att motverka detta har utvecklarna gömt en rad loot-lådor runtom i världen som jag kan hitta genom att följa signaler på min karta. Här kan jag hitta mer sällsynta delar istället för att behöva vinna dem i race och de utgör en klart godkänd motivation till att bränna runt i USA, även ute på landsbygden där det annars känns som att designmotivationen har brustit en aning.

Städerna känns överlag väldesignade och alla har sin säregna känsla och stil. Ute i ingenstans är det dock alltså inte riktigt lika trevligt. Miljöerna är förvisso omväxlande men de bubblar inte direkt över av kreativitet. Samma sak gäller med många av de olika tävlingarna. Ibland kan designen av racen visa prov på rejäl kreativitet, som ett intensivt 40+ minuter långt lopp från New York till Golden Gate-bron i San Francisco eller ett båtrace genom kanalerna i Las vegas. Om spelet hade innehållit flera tävlingar med samma nivå av kreativitet hade The Crew 2 varit uppe och nosat på Forza Horizon, genrens odiskutabla kung.

Ett annat problem som racen lider av är det som kallas för rubber banding, eller gummibandseffekten. Detta innebär att även om jag kör ett perfekt lopp utan några misstag och drar ifrån mina motståndare kan jag ge mig tusan på att de strax är ikapp mig igen. Skickligt körande räcker alltså inte under början av ett lopp utan jag måste konstant vara på helspänn eftersom motståndarna kan blåsa förbi med nästan överjordisk hastighet när som helst. Detta skapar en viss obalans i racen då det ofta känns orättvist att förlora på mållinjen om jag råkar göra ett enda misstag i slutet av ett annars perfekt lopp.

Sedan har vi den riktiga elefanten i rummet, nämligen onlinefunktionerna. The Crew 2 är ett onlinefokuserat spel som kräver ständig uppkoppling och jag kan möta andra spelare i världen men det finns egentligen inte så mycket att göra med dem. I skrivande stund finns nämligen inga race tillgängliga att spela online så kravet på ständig uppkoppling känns för tillfället totalt onödigt då jag dessutom sparkas ut till huvudmenyn så fort jag lämnar spelet igång utan att göra något under ett par minuter. Då hela spelvärlden laddas in från start leder det till inledningsvis väldigt långa laddningstider och det blir frustrerande att sparkas från spelet i tid och otid.

På andra sidan av myntet har jag trots alla brister haft väldigt roligt med The Crew 2. Möjligheten att på ett ögonblick byta fordonstyp (även i farten) öppnar upp spelvärlden för ordentliga galenskaper och spelet är dessutom oväntat vackert att titta på när det körs på Xbox One X.

Ubisoft och Ivory Tower har redan presenterat sin plan för att tillföra mer innehåll till spelet under kommande månader och även om tävlingar mot andra mänskliga spelare givetvis borde ha funnits med från start har jag höga förväntningar på spelets framtid. I dagsläget känns spelet ofärdigt och jag hade hellre sett en komplett produkt med alla funktioner på plats och aktiverade redan från start. Om så varit fallet hade The Crew 2 utan tvekan fått vår silverutmärkelse, kanske rentav guld. I spelets nuvarande skick är det en oslipad diamant och förhoppningsvis kan Ivory Tower slipa till den så snart som möjligt. Tills dess kommer jag ändå att återvända till detta fiktiva USA då spelet trots sina problem har något visst som håller mig kvar i drömmarnas och möjligheternas land.

Största +
Flera kreativa race
Att kunna snabbresa utan laddningstider
Varierade tävlingstyper

Största –
Inga tävlingar mot andra spelare
Ingen rewind-funktion
Extremt rubber banding

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *