Recension: The Walking Dead: Michonne – Episode 1

Mina respektive förhållanden till både Telltale Games och The Walking Dead är båda ganska begränsade. Tidigare har jag spelat Telltale Games Game of Thrones-spel, men inte något annat av deras alster, inklusive det tidigare The Walking Dead-spelet. Jag har sett första säsongen av The Walking Dead, och jag gillade den, men min sambo – numera fru – är inte mycket för ”läskiga” tv-serier. Den mesta av tiden jag tittar på tv, oavsett om det är faktisk tv eller streaming, tittar jag tillsammans med henne. Därför blev det ingen mer The Walking Dead för min del. Tiden hon var bortrest för ett tag sedan spenderade jag med att se Battlestar Galactica istället, och i ärlighetens namn tror jag att jag gjorde rätt val.

The Walking Dead ska dock ha gott omdöme för, åtminstone tv-seriens sätt att hantera zombies, eller ”walkers”. I en bra zombiefilm eller zombieserie är fokus egentligen inte på specifikt zombies; det intressanta är hur människor reagerar i extrema situationer, eftersom det är människorna vi kan relatera till. I The Walking Dead är seriens zombies snarlika en naturkatastrof, och egentligen utbytbara i många fall.

Michonne 1En annan sympatisk sak med The Walking Dead är att huvudpersonen Rick Grimes är en stark karaktär med tydliga machodrag, men i åtminstone första säsongen är hans fokus att hitta sin familj. Han är pappa i första hand och zombiedödare i andra hand. Detsamma gäller även huvudpersonen i The Walking Dead: Michonne. Michonne är en nästan unik huvudkaraktär i tv-spelssammanhang: hon är afroamerikan snarare än vit, hon är kvinna snarare än man och hon är subjekt snarare än objekt. Tvärt emot de sexualiserade karaktärerna en annars ofta ser bland kvinnliga huvudpersoner är Michonne klädd i fullkomligt rimliga kläder för klimatet som verkar råda, och hennes proportioner är också jämförelsevis verklighetstrogna. Detta, tillsammans med det faktum att hon, som Rick Grimes, är förälder samtidigt som hon inte skyr att svinga en machete i hjärnan på zombies, skapar åtminstone så här långt en lite kluven men intressant och unik huvudkaraktär.

This world changes the best of us. Sometimes for the worst.

The Walking Dead: Michonne följer exakt samma recept som andra Telltale Games episodiska spel: långa sekvenser av dialog mellan karaktärer där spelaren får välja utifrån olika svar blandas med korta utforskande sekvenser då en får styra Michonne fritt och utforska närmiljön efter olika objekt att interagera med. Ibland bryter spelet ut i stressiga stridssekvenser då det gäller att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle – i samma stil som God of War, Shenmue eller Resident Evil 4. Vanligen är jag inte särskilt glad i detta system, men när ett spel använder dem som ett centralt moment kan det fungera, och stressen bidrar till att ge en känsla av att fienderna är läskigare än vad de kanske egentligen är.

Michonne 2Telltale Games spel handlar dock inte om komplexa stridssystem, utan om svåra val, som direkt påverkar historien som berättas. Den nivå av spelarpåverkan som detta bidrar till, åtminstone känslan av spelarpåverkan, gör att jag känner större vånda inför dessa val än i många andra spel. Mot slutet av kapitlet får jag en summering av de fem stora valen som görs – och jag kunde konstatera att jag stod på majoritetens sida i alla val utom ett. Samtidigt redovisas exakta procentenheter för varje respektive val, och i alla utom ett är det snubblande nära 50/50. Helt klart har Telltale Games lyckats med att skapa svåra val redan i första kapitlet av The Walking Dead: Michonne.

You lie to yourself to live. So you keep going.

Historien som berättas är stiligt författad om en ser till dialogen åtminstone, och episoden avslutas givetvis med en scen som får mig att vilja spela nästa del nu direkt, även om den inte släpps förrän i mars. Tydligen så utspelar sig spelet mellan ett par specifika nummer av serietidningen som tv-serien The Walking Dead är baserad på, men jag hade inte några problem att följa med i handlingen även om jag inte läst ett enda nummer. Mer än så tänker jag egentligen inte berätta, eftersom The Walking Dead: Michonne är en historia som jag tycker spelaren bör upptäcka själv. Eventuella svagheter i historien suddas snabbt ut av Michonne själv, bland de mest sympatiska och intressanta huvudkaraktärerna jag stött på på länge.

Michonne 3Överlag är det svårt att ge en stark rekommendation så här tidigt, men om du spelat tidigare Telltale Games-spel, eller om du redan nu sitter djupt ner i The Walking Deads zombieträsk, då är chansen stor att du kommer ha glädje av The Walking Dead: Michonne – Episode 1.

Största +
Michonne!
Spännande avslut på episoden

Största –
En del träiga spelsekvenser
Storyn lämnar något att önska

(Vi på X1Sverige har ändrat vårt betygssystem och använder inte siffersatta betyg längre. Mer information kring detta hittar ni här.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *