Recension: Warhammer – Vermintide 2

För några år sedan släppte svenska studion Fatshark Games sin något unika tolkning av Warhammers universum. Istället för ett strategispel valde de att göra sin egen version av Left 4 Dead där den ondsinta rasen Skaven stod i centrum och spelet fick unisont en massa hyllningar världen runt. Nu är uppföljaren här till Xbox One och jag har återigen begett mig till de vidrigaste delarna av Ubersreich för lite klassisk skadedjursbekämpning.


Få spel har ärligt talat roat mig så mycket med kompisar senaste åren som just Vermintide så av den anledningen har det varit ett spel jag sett fram emot ofantligt mycket. Jag spelade det på Steam tidigare i år men då jag föredrar att sitta framför TV:n istället för framför en liten dataskärm känns det som ett helt annat spel när jag får uppleva det på nytt.

Karaktärsgalleriet i Vermintide 2 är exakt samma som i föregångaren vilket alltså innebär att vi får återse Victor, Marcus och resten av gänget. Den stora nyheten är variationen, nu har varje karaktär fått ett helt eget träd med olika förmågor vilket gör att du kan anpassa din spelstil mycket mer än i första spelet. Varje karaktär och klass har dessutom också en ”ulti” och dessa skiljer sig från att vara förmågor som ökar dina kompisars egenskaper till förmågor som är avsedda för att bara tillfoga stor skada på råttorna.


Ett av de största klagomålen mot förra spelet var den dåliga variationen på fienderna och lyckligtvis har Fatshark lyssnat på detta och förutom råttorna finns det nu även inslag av rasen Chaos i spelet. Råttorna känns även dessa mer varierade utan att man för den skull plockat bort klassiker så som Packmasters, Rat Ogres och andra som känns igen.

Då jag ej har tillgång till en Xbox One X spelade jag Vermintide 2 på Xbox One S och jag hade ärligt talat inte förväntat mig några grafiska underverk men ack vad överraskad jag blev. Då jag körde Steamversionen med alla inställningar på högsta när det kom till grafiken så är det helt otroligt imponerande hur Fatshark lyckats få spelet att se lika bra ut även på Microsofts klenare konsol. Uppoffringen blir självklart att spelet körs i trettio bildrutor per sekund men i min mening spelar det egentligen ingen större roll i ett spel av den här typen.

Något som däremot är en liten besvikelse är avsaknaden av HDR-stöd, något de flesta moderna spel faktiskt stödjer och om detta kommer läggas in framöver med en uppdatering låter jag vara osagt men det är i alla fall ej med från start tråkigt nog. Detta känns som ett typiskt spel som hade tjänat på att stödja tekniken då miljöerna är så pass majestätiska och vackra redan innan.


Vermintide 2 är helt enkelt en uppföljare som tar de bästa bitarna med det första spelet och förbättrar dessa. Det uppfinner inte hjulet på nytt utan är snarare mer av samma men för min del räcker det gott och väl då det är ett av de roligaste spel du kan köra tillsammans med vänner.

Största +
Brutal utmaning
Snyggt som bara den
Klasserna är ett kul och varierat inslag

Största –
Inget stöd för HDR

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *